Meteoriten
Allt började för 377 miljoner år sedan, i skyn syntes ett eldklot och som med hög hastighet närmade sig platsen där sjön Siljan ligger idag. Området där meteoriten slog ner bestod av sedimentära, alltså hoppressade lager av kalksten, skiffer och sandsten, som hade bildats tidigare, när havet nådde hit.
Av den enorma kraften uppstod rörelser i berggrunden så som framgår här och graniten i mitten reste sej som en kupol. De sedimentära lagren är lättvittrade och har i stor utsträckning brutits ner under årmiljonernas lopp. Men på många håll i Siljanbygden har de sedimentära bergarterna som kalksten, sandsten och skiffer bevarats tack vare de sprickbildningar som skedde vid meteoritnedslaget. Detta har medfört att de funnits kvar till våra dagar och människor i bygden har under hundratals år kunnat tillgodogöra sig dessa bergarter genom förädling. Det är också tack vare den kalkrika jorden som marken är särskilt lämpad för jordbruk på många håll i Siljansbygden.
I den sänka som har bildats genom kraterstrukturen har nedvittringen medfört att ett sjösystem har uppstått, där de större sjöarna är Siljan, Orsasjön, Skattungen och Oresjön.
Meteoriten har gett upphov till mycket intressanta geologiska formationer och ny vetenskap genom pågående forskning växer. Bildandet 2019 av Sveriges första Geo-park är ett initiativ som kommer att bevara denna vackra och unika plats.
Tack!
Idag kallar vi den här företeelsen för Siljansringen. Det är här vi finner våra stenar som blir till skulpturer i Hans Erik Börjesons vackra park.
http://meteorum.se/projekt-meteorum/
Breccia
Skulpturen Naphtali är gjord av nedslagsbreccia, eller impaktbreccia, från Siljan. Den ursprungliga bergarten är granit, förmodligen tillhörande Trans Scandinavian Igneous Belt (så kallad TIBgranit). Vid nedslaget har berget krossats och spruckit upp och i ett hydrotermalt system i kratern har sedan mineral fällts ut i sprickorna och ”kittat samman” bergarten igen och bildat breccian så som den ser ut i dag. Breccian bildades vid nedslaget, som skedde för ungefär 380 miljoner år sedan. Siljan är djupt eroderad, ungefär 4 km av den ursprungliga kratern är borta. Det betyder att i princip alla nya bergarter som bildades vid nedslaget – smältor, breccior, sueviter, är borteroderade. Impaktiter (bergarter bildade av nedslag) är alltså sällsynta från Siljan. Därför är skulpturen så fascinerande, för att den är gjord i en förhållandevis sällsynt bergart som kommer från just Siljan. Det är nästan otänkbart att tänka sig förödelsen på platsen när kratern bildades, smällen motsvarande många miljoner atombomber, och just den här stenen bildades. Häftigt att jämföra det med platsen idag, som på så många olika sätt är präglade av det här urgamla nedslaget. Ert konstverk är ett nytt sätt att få människor att ta del av ”min” geologi och berättelsen kring hur Siljan bildades.
Dr. Sanna Alwmark
Department of Geology
Lund University